Startsida / Utrustning / tillbehör / Lampor / Batterier / Laddare / Batterier / Laddare / Tillbehör

Batterier / Laddare / Tillbehör

Strömförsörjning är en viktig del för många typer av utrustning. Tyvärr finns ingen standard vilket gör att du noga behöver kolla på både diameter på pluggen, spänning samt strömstyrka. Samma sak gäller för batterierna, särskilt de laddbara, där du behöver veta vad de kan ge samt vilken laddspänning de kan ta emot utan att gå sönder. Observera att särskilda ficklampor kan behöva specialbatterier för att ge högsta möjliga ljusmängd utan att skada vare sig batteri eller ljusenhet. Dessutom bör du aldrig blanda nya och använda batterier eller batterier av olika märken/sorter, då detta kan ge läckage eller till och med explosion.

Transformatorer finns av många olika slag. Grundprincipen för hemmabruk är att du kan stoppa in hög spänning för att få ut en lägre spänning, så att du kan försörja en liten enhet, med låg spänning, från väggurtaget där spänningen är högre. Metoden att sänka spänningen växlar. Gamla transformatorer (den tunga sorten) innehåller en järnkärna som är lindad med ett visst antal varv (primärspolen) för in-spänningen och ett annat antal varv (sekundärspolen) för utspänningen. Nyare transformatorer kan på elektronisk väg välja när under den växlande fasen som ström tas ut för att ge rätt spänning ut pch är därför mycket mer effektiva, med mindre förluster i form av magnetfält, elektriska fält och onödig överskottsvärme.

Batterier som strömkälla har funnits sedan 1800-talet. Namnet härrör dock från 1784 då Benjamin Franklin myntade begreppet om en serie Leyden-flaskor som tillsammans bildade en enhet, ett batteri. Ordet lånade han från den militära termen. Den första beskrivnaelektrokemiska enheten skapades av Alessandro Volta först runt år 1800. Han lade samman en serie av koppar och zinkplattor som han separerade med papper fuktat med saltlösning. Enheten kunde skapa ett stabilt flöde av ström under lång tid. Han kopplade dock inte spänningen till kemiska reaktioner. Han trodde själv att hans celler var en outtömlig källa till energi och att erosionen av metallplattorna bara var en tråkig bieffekt av fukt och salt, inte att det var en oundviklig effekt av att dra ut ström ur enheten. Michael Faraday var den som först beskrev fenomenet som en kemisk reaktion mellan metallplattorna.